När förskolegården blir en plats för droger – en trygghetsutmaning mitt i vardagen

Solbackens förskola ligger idylliskt belägen i ett bostadsområde – ett stenkast från centrum, omgiven av grönytor och lekplatser. På dagtid är det en plats fylld av skratt, spring i benen och trygg pedagogisk omsorg. Men när kvällen faller förändras bilden. Förskolegården, som borde stå tom och vila inför nästa dags verksamhet, förvandlas till en samlingsplats för ungdomar. Där sker något helt annat: bruk av lustgas och cannabis.

Under de senaste månaderna har personalen på Solbacken gång på gång mötts av samma syn när de kommer till jobbet på måndagsmorgnar – tomma lustgaspatroner, fimpar, sönderslagna flaskor och en stickande doft som dröjer sig kvar i luften. Lekutrustningen har klotter, soporna är utspridda direkt i barnens sandlådor.

Det hela nådde en kritisk punkt när ett barn hittade en tom lustgaspatron och började leka med den – en händelse som snabbt ledde till ett krismöte med föräldrar. Flera uttryckte stark oro, andra frustration. Några hotade till och med att ta sina barn ur verksamheten om ingenting gjordes. Tryggheten var raserad.

Problemet är komplext. Gården är öppen och lättillgänglig efter stängning. Belysningen är svag, och det saknas både övervakning och vuxennärvaro under kvällar och helger. Polisen, som är medveten om situationen, har begränsade resurser och möjlighet att patrullera platsen regelbundet. Närboende har hört ljud och sett grupper samlas, men vet ofta inte vem de ska kontakta – eller om det ens är deras ansvar att agera.

Personalen på förskolan gör sitt bästa. De sanerar, städar och försöker skydda barnen från riskerna. Men deras egentliga uppdrag är inte att säkra utemiljön efter arbetstid – de ska undervisa, skapa trygghet och utveckling. Istället tvingas de börja varje vecka med att hantera konsekvenserna av ett samhällsproblem som hamnat precis utanför dörren.

Utmaningen på Solbackens förskola är inte unik. I många kommuner ser vi samma mönster: offentliga skol- och förskolegårdar blir oavsiktliga frizoner där droganvändning normaliseras. För barnen innebär det en direkt risk. För personalen – en ohållbar arbetsmiljö. För samhället – ett misslyckande i att skydda de mest sårbara.